Att våga chansa, är att våga leva.!

Om man inte vågar chansa och bara låter sig glida med vågen, hur ska man då våga leva?

Kärlek, den rätta kärleken...
Kärleken där det pirrar i kroppen när man rör varandra, när man kan göra vad som för den andre, då man blir glad att vara med den andra och man vill umgås mycket och ofta... Är det de enda som bygger ett förhållande, ett helt liv?

Ja jag har kännt allt det ovanstående, men så varade det endast 5 år och ett annat förhållande ca 6 månader. Med erfarenhet vet jag att det inte bara är känslan och längtan som bygger ett långvarigt och sunt förhållande, det ska vara byggstenarna tillsammans med allt det andra.
Alla som kommit över 3 år vet att den där glöden som man känner för varandra, den där åtrån som man känner sakta försvinner under åren om man inte tillsammans gör något för att hålla den vid liv.
Som sagt har man haft ett så långt förhållande med allt vad det tillhör så vet man vad det innebär....

Ska man då börja hitta småhinder och börja tvivla innan man ens kommit igång och låtit sig bli älskad och omtyckt?
Vågar man släppa allt för att vara med den personen utan att tänka för mycket?

Som många liksom jag har varit singlar en bra tid nu för att veta vad man vill och vad man söker, kan dessa funderingar finnas i huvudet. Ska de hindra en för att våga chansa, våga leva?

Jag vet vart jag står, jag vågar..... Vågar du?